Så mycket glada känslor! // So many feels!

Jag håller på att svämma över av glada känslor idag och måste få dela med mig lite!

♦ Jag har fått jobb! ♦

anställd!

I höst (den 1a september) börjar jag jobba på Ramböll i Stockholm som geolog! 😀 Den 15e april var jag ju nere i Stockholm över dagen, och anledningen var att jag kvalat in till en rekryteringsdagsdag, med intervjuer och s.k. case-övning. Jag gjorde mitt bästa och tydligen var det tillräckligt! 😀

Jag är både superglad, vettskrämd och peppad på samma gång. Och lite ledsen såklart, att min tid som student i Luleå nu faktiskt har ett slutdatum… Det är ju den enda plats jag bott på ensam som vuxen, och jag har alltid (förutom då jag var i Kanada) haft mina vänner nära omkring mig och lätt kunnat glida in i nya umgängen när några vänner flyttat eller mina intressen glidit från ett område till ett annat. Och nu, då jag (såklart) precis har hittat en hel drös med superhärliga människor som gör roliga saker och jag vill lära känna bättre, ja, då är det jag som ska flytta. Life.

Men anställning = lön, och en av de bästa sätten att spendera mina pengar tycker jag definitivt är att resa till de människor jag tycker om, så detta kommer betyda mer möjligheter till kontakt med alla mina nära och kära runtom i Sverige (och världen!).

Däremot ser det ut som att det inte bli något sommarjobb för mig i år. Det hade varit najs att ha ekonomiskt, men med en kommande heltidsanställning till hösten så ser jag det som en vink från universum: det är meningen att jag ska ha ett sista awesome, avslappnat sommarlov innan det är dags att bli ”vuxen på riktigt”. Det ska bli härligt!

Och vet ni vad? – Snart är det Sweden Rock Festival!

Planer är smidda, peppen är hög och glädjen över att snart få kicka igång sommaren med världens bästa rockfestival i fantastiskt sällskap väcker mig i princip varje morgon nu! Det ska bli så roligt!

Vad döljer du?

Gomorgon! Nu tänkte jag sätta lite myror i huvudet på er. 🙂 Igår fick jag slut på rena träningskläder, så idag började min dag nere i tvättstugan. Eftersom det är en ganska hjärndöd aktivitet brukar jag använda den tiden till att filosofera lite, och idag kom jag att tänka på det här med vad vi döljer för våra vänner.

Det finns många situationer då en inte häver ur sig alla sina innersta tankar, åsikter och önskningar; typ när en träffar någon för första gången, vid interagering med människor i en situation som inte har med ett annat  ämne att göra (typ sexuella preferenser på ett jobbmöte) osv. Det är inte det jag menar.

Jag menar: vad döljer du om dig själv för dina vänner? Sexuell preferens eller läggning, musiksmak, politisk åsikt, matpreferenser, åsikter om hur folk klär sig/äter/tränar/lever, avvikande ståndpunkter i moraliskt kniviga situationer, religion…?

Varför? Rädsla (för vad?), osäkerhet, önskan att hålla det privat bara för att?

Vad tror du realistiskt skulle hända om du berättade något (eller allt!) av det du döljer för folk omkring dig? Skulle dina vänners uppfattning om dig förändras? Skulle du ha kvar dina vänner? Din/a partner/s?

Hur skulle DU reagera om en vän ”kom ut” med en (på något sätt) avvikande eller obekväm åsikt eller preferens? Hur dömande är du?

wpid-wp-1443782533796.jpeg

Sömn, tankar och ”sista gången”

”The cold never bothered me anyway..!” Yes it did! Fasen vad jag fryser, fattar inte hur det kan bli så attans kallt i en lägenhet som varken är längst ner eller längst upp i ett höghus. Så jag håller på att bli en isbit här. Men annars är livet ganska bra faktiskt!  Solen skiner, gräset börjar titta fram ut marken och träden har börjat knoppa sig på riktigt. Några dagar till så är Luleå grönt sen! 🙂

Igår, i måndags och idag har jag inte riktigt haft något spännande för mig, föreläsningar om surt gruvvatten och ekonomiska aspekter av skogsbruk, och så lite grupparbete om utvecklingen av kopparpriser i USA. Tyvärr har jag haft *lite* svårt att komma i säng den senaste veckan, och när jag väl kommer i säng somnar jag inte, så jag är aningen trött om dagarna (men inte på kvällarna ofc…) och koncentrationsnivån på föreläsningarna bli därefter.

Kolla sen på hur knäpp jag är just nu: igår morse bokade jag en resa ner till Stockholm (denna helg), då jag även skulle ta min kisse till syrran för sommaren. Några timmar senare fick jag panik över att ge ifrån mig Selma och påbörja processen med att flytta utomlands så abrupt, så jag gick omkring med ångest i flera timmar över om jag skulle åka ner denna helg eller nästa. Det är inte alltid amazing att vara tjej med hormoner som sätter känslorna i overdrive… -.-
Bokade iallafall om biljetten och drar ner nästa helg istället, så kan jag köra igång ”projekt flyttrensning” denna helg. Det kommer nog ta sin tid så jag behöver komma igång!

Kan ni förresten fatta att jag snart är klar här på LTU?! Det känns så himla overkligt, detta är min sista läsperiod här! Om tre veckor har jag spenderat sex år på att plugga här! Det är nästan lika länge som jag bodde i Dubai… Det känns både läskigt och spännande och lite tråkigt att jag ska åka härifrån, jag har ju hela mitt egna liv här liksom…? Jag kommer säkert skriva mer om det allteftersom, mina ”detta är sista gången jag …”-tankar började snurra i huvudet redan när jag började försöka äta ur frysen för några veckor sen. 😉

En sak som det faktiskt har varit sista gången för, är den buggkurs som jag och Thomas har hållit nu i vår! Igår kväll höll vi sista lektionen för de tappra själar som hängt med ända till slutet, och som blivit så mycket duktigare på att dansa! Det har varit en jätterolig kurs att hålla (även om jag ibland inför tävling svurit över att den legat samtidigt som en av träningstiderna), och som alltid när man håller kurs har jag lärt mig en massa saker själv. Vi avslutade med att ha en trevlig gruppdiskussion med frågor, svar och nyttig feedback till oss från dem. Man kan alltid bli en bättre ledare! 🙂

Nu ska jag ge mig ut på en liten joggingtur i kvällssolen och försöka rensa huvudet från snurriga tankar. 🙂

Ni får två suddiga pall-bilder från helgen så länge, mobilkameror är tyvärr det som används när de flesta på plats också tävlar! En förstaplats i Rock och en tredjeplats i Boogie Woogie. 🙂

10335937_10152392104364583_1089302651_n

boogie 3a

Våren är här!

Hej! Igårkväll brändes många brasor runt om i Sverige och för de flesta handlar det fortfarande inte, som kristendomen velat ha det till sedan dess intåg i Norden och övertagande av äldre seder, om att skrämma bort häxor som flyger omkring, utan om att bränna det gamla för att ge plats åt det nya.

Personligen gillar jag den symboliken och tankesättet om våren, så igår (efter ett pass insanity hemma) gick jag ner till valborgselden på universitetet för att se vintern brinna upp. Jag lyckades höra Snapsakademins sista sång (de är verkligen en duktig kör) och stod en lång stund och tittade på elden.

Jag reflekterade också över att de valborgsfiranden jag var med på som barn hemma i Kungsåra inte alls var så tama och ”säkra” som detta; vi barn hade fritt spelrum att springa så nära elden vi ville och peta i den med pinnar… Igår var det (som det varit alla tidigare år här också) ett stort säkerhetsområde runt elden som vaktades av de som ordnade firandet (studentföreningen Dörrstopp). Fick mig att tänka lite på hur skyddade barn är idag, istället för att de, som vi fick göra, lär sig själva att eld är varmt… Tål att tänkas på tror jag. 🙂

Men nu lite bilder från firandet! 

Valborg 1 Valborg 2 Valborg 3

Efter att ha kollat på elden gick jag hem och lagade middag, och när det var dags för fyrverkerierna ville jag inte ut i kylan igen, haha. Det hade varit lite roligare om de tänt brasan när det blivit lite mörkare och kört fyrverkerierna i samband med elden.

Ingen ånger!

God morgon! Ännu en strålande solskensmorgon har börjat här i Luleå och jag kan säga att det märks påtagligt här på universitetet. Folk är gladare, piggare och ser mer ljust på livet: det känns i hela atmosfären på här ute Porsön! Själv känner jag det som en liten glädje längst inne i bröstet, och trots att gårdagen var en minst sagt dålig dag rent motivationsmässigt så tog jag mig ändå igenom utan att ge upp, något jag till viss del tackar ljuset för. Resten var envishet. 😉

Idag började jag dagen med spinning. Efter en tidig kväll och en lång natts sömn vaknade jag ganska utvilad vid halv sex imorse och debatterade med mig själv i 20min om att gå på passet eller inte. Sen packade jag ihop väskan och drog dit. Det vinnande argumentet blev nämligen

The only workout you regret is the one you don’t do.

…som sen utvecklades under passet (som gick superbra och kändes härligt!) till följande:

Du kommer bara ångra det du inte gör i livet.

…vilket i sig startade en hel tankekedja för mig om ånger och att göra saker. Jag tänkte på det här med att prova nya aktiviteter, att träna och att verkligen göra något av sin tid, eftersom den trots allt är begränsad. Om jag lever i 70år till, vilket med dagens mediciner och mina gener inte är alldeles för otroligt om jag inte är med om en olycka, kommer jag då att tänka tillbaka och känna åh nej vad jag ångrar att jag for på den där resan/tränade så mycket när jag var frisk, stark och ung/lekte i snön/dansade så mycket/tog den där chansen..? I don’t think so. Istället kommer jag ha massor av historier om både lyckade och mer lärorika upplevelser, och vara glad att jag testade då jag hade chansen.

Hittills i livet har jag alltid känt att det man ångrar är sånt man inte gör. Jag har några såna saker också, t.ex. att jag inte i slutändan gjorde lumpen och hoppade av rymdteknik tidigare eller att jag inte for på en viss resa jag blev erbjuden… Men av alla tokiga, galna, farliga och sjukt roliga saker jag gjort så ångrar jag inte en enda en. Även om jag kan erkänna att alla inte var så smarta. 😉

IMG_0094Men nu har jag ändrat tankekedjan om ånger till något bra istället! Jag ska ta chanser, prova nya saker, åka till nya platser! Det värsta som kan hända är att jag lär mig något. 🙂

Inte så enkelt som gott och ont

Hej! Igår morse snubblade jag över en artikel på DN.se som jag känner att jag vill dela med mig av till er läsare, Jonas, min vän.

Inte för att jag tycker att texten är revolutionerande som så, eller egentligen speciellt spännande, utan för att det enligt mig ofta saknas den här typen av flerfasetterade synvinklar i media idag. Kan erkänna att jag egentligen tycker att texten är lite väl poetiskt och drömmigt skriven, men budskapet är viktigt, speciellt till alla som lockats med i det är så synd om muslimerna-gemenskapen.

Orsaken till att den här texten skrivits fick massor av uppmärksamhet, som jag inte tycker den förtjänar. Jag talar alltså om ”Bästa Beatrice Ask”-artikeln som också publicerades på DN.se, som Jasenko Selimovic svarar på i ”Jonas, min vän”. För brevet till Ask är en så sympatitiggande ”det är så synd om mig”-text att jag blir illamående. Den läger all skuld på ”det svenska samhället”, ”svenskarna”, och målar ”alla” med rasismens färg.

Jag säger som Selimovic: världen är inte så enkel som gott och ont.

Och vi mot dom-mentalitet leder inte till förståelse eller välkomnande någonstans.

Ofattbart för mig

För det mesta försöker jag hålla mig borta från Aftonbladet, men ibland dyker det upp länkade artiklar på Facebook som jag ändå går in och läser.

Idag gäller det den här debattartikeln, som handlar om en rapport till FN, skriven av Nätverket svenska muslimer, som jag tyvärr inte kan hålla mig från att kommentera.

När jag läst den var jag helt förbluffad, och inte lite mållös. Ingen minoritet, religiös eller annars, skulle försöka sig på något liknande i ett muslimskt styrt land.

Kan ni tänka er om de svenskar som bor i Dubai eller resten av Förenade Arabemiraten (som ändå måste räknas som ett ganska avslappnat muslimskt land!) skulle ge sig på att försöka kräva av den regerande sheikh-familjen att få fler specifika rättigheter? Eller om den faktiskt på riktigt väldigt utsatta gruppen indiska/pakistanska byggarbetare skulle göra det? Ha.
I bästa fall skulle regeringen/polisen/kommunen skratta och sen ignorera det hela, men också troligt är att de aktiva personerna skulle få avsked och/eller fängelse, följt av ett publikt uttalande från immigrationsmyndigheten och/eller sheikhen att om ni inte gillar det så kan ni dra. Inlindat i några fina fraser som visar hur mycket ”the government” gör för arbetarnas/svenskarnas rättigheter i landet såklart.

Ta mig inte på fel sätt nu, självklart är diskriminering och hot inte okej. Men om man flyr/flyttar någonstans p.g.a. krig, religiöst förtryck eller bara hopp om bättre liv, kanske man vill tänka en gång extra innan man kräver förmåner och särbehandling p.g.a. exempelvis sin religion? 

Tyvärr är det så att man får anpassa sig till gällande lagar och regler i det land man väljer att bo. Detta gäller för såväl muslimer eller amerikaner som flyttar till Sverige, som för svenskar och ortodoxa katoliker som flyttar till Saudiarabien. Faktiskt.

(Och innan någon känner för att skriva kommentarer med andemeningen ”lilla gumman du vet ingenting om hur världen fungerar”, så kan jag påminna om att jag bott i ett muslimskt land, med Sharia-lagar, i nästan 8år. Pluggat, levt och jobbat.)