Att vara utbytesstudent

Jag visste att jag skulle gilla att åka iväg och göra ett utbytesår. Jag såg fram emot äventyret att skaffa nya vänner och lära känna en ny stad, men jag hade inte räknat med hur fri jag skulle känna mig!
Att jag dessutom ses som exotisk (wow, kommer du verkligen från Sverige??), är i bra form och säker i mig själv, gör att jag verkligen kan ta vara på singellivet fullt ut, haha! Här kan jag göra vad jag vill och vara vem jag vill.

And boy, did I ever on Halloween.
Jag har nog inte festat så hårt sedan Nolleperioden och hösten 2008: fredag och lördag resulterade båda i sömn tidigt på morgonen snarare än sent på natten och båda kvällarna är härligt kaotiska snurror av ljus, musik och människor. Fredagen var utgång på universitetspuben och sen en rejäl snurra downtown, lördagen var fest på rugbyklubben. Nya vänner, nya upplevelser och nya lärdomar om folk vars personligheter jag trodde mig fått bra grepp om… Rejäla ego-boosts, några doser tur och insikten att det lönar sig att våga.

En anledning till att det blev så mycket fest var att jag fick mitt livs värsta besked på fredag kväll. Men vissa saker är för stora för att reagera ordentligt på med en gång, så jag bestämde att jag skulle fira och ta vara på livet den helgen. Vilket jag gjorde, med råge. Och det känns helt rätt.

Ni får några outfitbilder på mig eftersom jag vart fett nöjd med min Alvin-utklädsel, och så en bild på en tjej jag träffade under fredagen: hennes utklädsel var episkt bra. Jag tar (tyvärr?) väldigt lite bilder när jag festar, försöker helt enkelt njuta av att ha kul istället för att jaga omkring med mobilen i högsta hugg.

Färdiglimmad outfit:

2014-10-31 14.24.21

Den minst suddiga outfit-bilden (det är tydligen svårt för alla utom mig att fota med min telefon?).

2014-10-31 20.02.18

Episk Grumpy-cat utklädsel.

2014-11-01 00.06.30

Och som sagt, en av guldkanterna med utbytesstudier är just friheten. De senaste veckorna har varit tuffa och jag har varit väldigt stressad, jag behövde helgens urladdnig. Självklart var måndagen för jävlig (sov inte så mycket i helgen) och allt jag gjorde var plugga och storhandla mat, men det var det värt.

Back to reality.

Gårdagen var dock bättre och inkluderade en väldigt intressant gästföreläsning om partikulär atmosfärsförgiftning i samband med utvinning av naturgas genom hydraulisk spräckning. Jag hade nog kunnat lyssna på den killen i flera timmar och insåg att jag nog är lite mer av en applicerad fysik/kemi-nörd än jag egentligen vill erkänna för mig själv. Han pratade också om hur man räknar ut luftkvalitet i olika länder och städer, vad man tar med i formeln och i vilka förhållanden som luftkvaliteten inte uppför sig ”som den borde”. Sjukt kul och om jag ger upp geologi skulle det inte förvåna mig om jag skulle kunna hamna i att forska om atmosfären, luftkvalitet och particulate matter.

Så ni ser, intressanta studier blandat med fritt och vilt festande. Utbytesstudier. ♥

Fest, träning, mer fest och tröttheten därefter!

Okej, jag vet att ni är otroligt nyfikna på mitt hysteriskt spännande liv (som är ganska grått till vardags) här borta i Kanada’s östligaste stad, så nu ska ni få ert lystmäte. Som jag skrev har det varit tungt den senaste tiden, men man behöver inte ligga och gråta för att vara riktigt nere som ni vet. Och om mycket av vardagen varit ledsam och grå så har ändå höjdpunkterna, ”the highs”, varit riktigt bra. 🙂

Jag börjar med förrförra helgen.

På fredagen minns jag inte alls vad jag sysslade med, men på lördagen hände det grejer! Började med en riktigt tjejbrunch med två kompisar, en kul grej som jag ska försöka få till igen! Sen drog jag iväg till helgens rugbymatch: tack vare för lite folk blev det inte en riktig match utan vi körde lite olika match-drillar istället, både med fokus på snabbhet och kontakt (tacklingar). Det var härligt och riktigt kul att träffa fler rugbytjejer!

På kvällen var det meningen att jag skulle dra på en socialdans med Halloweentema, men jag sidospårade på vägen dit och kom aldrig fram, haha! Sidospåret i fråga bestod av att möta upp Nicki och hennes kompis på en bar nere på George Street (som helt enkelt kallas ”downtown” när man snackar festkvällar) och bli meddragen till en annan pub (det ligger 65pubar/klubbar längs den gatan) där vi träffade på den helgens gästande AHL-hockeylag! Nicki och hennes vän försvann dock hem ganska snabbt, de hade varit på vinprovningsfestival tidigare på kvällen och balanssinnet var därefter. 😉 Jag var däremot nästan nykter, så jag fortsatte festa med hockeykillarna hela kvällen!
Jag tog tillochmed del av den något skumma Newfoundländska traditionen Screeching tillsammans med hockeylaget. Att bli ”screeched in består av att man äter något, pussar en torsk (ja, en frusen fisk) och dricker en shot av ”screech” – en traditionell, inte speciellt god mörk rom – och sedan (försöker) säga efter en speciell fras på den hemska dialekt de pratar här. (Jo tro mig, det låter för jävligt.) Då får man ett diplom och kan titulera sig ”honorary Newfoundlander”, haha! Inget jag egentligen hade tänkt göra, men när tillfället nu bjöds i trevligt sällskap… ^^

Söndagen var en väldigt lugn dag för mig – jag är inte så himla stor på jorden och att festa med ett gäng killar närmare tvåmetersklassen sätter även min lever i arbete, hehe. Tog mig ut på en promenad med min kamera på kvällen och fick både lite frisk luft och några riktigt fina höstbilder som det kommer upp mer av i ett annat inlägg.

IMG_3300

Förra veckan var en grå affär, jag lyckades med två träningspass och en rugbyträning, plus att jag läste på om en malmkropp jag ska göra ett litet arbete på nu i november, och dessutom fick hem ett care-package från mamma och pappa med lite svenskt godis och en tub Kalles kaviar! Har festat på den nästan varje frukost sen dess (kaviaren alltså). ^^

2014-10-22 18.17.38 2014-10-22 20.19.11

Förra helgen var däremot ganska färgglad! 

I fredags blev jag medbjuden av Monica att följa med på en ”metal show” hemma i någons hus, ett skumt koncept som visade sig helt enkelt vara en källarspelning. 🙂 Det luktade lagom sött när man klev in i det huset kan jag säga, och jag skulle inte vara förvånad om jag var nästintill ensam om att hålla mig till enbart alkohol. Banden var dock helt okej och det var ganska kul att hänga där en stund, det var ett tag sen jag faktiskt hörde lite tuffare musik i ett socialt sammanhang. Öronproppar var också ett smart drag av mig. Nåja, efter ett tag på den festen kände vi oss nöjda och tog en taxi downtown där vi fortsatte festa tills alla klubbar stängt… Då fortsatte vi på en after hours-klubb, haha! Alltså en klubb som öppnar när allt annat stänger – finns det konceptet ens i Sverige? Jag tror jag kom hem vid 6 på morgonen… (är jag tillbaka i hösten 2008’s festvanor eller vad händer??)

Jag sov iallafall till 11, sen hoppade jag upp och drog iväg till en rugbymatch!! Det var säsongsavslutningen, så vi spelade om att vinna årets cup. Det var ungefär 8 grader varmt (dvs kallt som fan), regnigt i sidled och blåsigt. Plus djupa vattenpölar och gegga överallt på plan. Det var awesome!! Tacklingar, galna rusher, kall lera överallt och ordentligt blött. Men vi vann, och jag spelade bra trots att jag var lite bakisgroggy i början (den känslan försvann snabbt ner i leran!). Den varma duschen efteråt var kungligt skön och jag kunde inte brytt mig mindre om att delar av herrteamet gick förbi det öppna duschrummet. Är säker på att de sett nakna tjejer förut. Vi firade med att dricka öl ur pokalen under tiden vi kollade på herrarnas cupfinal i samma härliga väder som vi just spelat i.

2014-10-25 16.34.42

På kvällen (efter ett härligt bad) for jag till universitetet och var med på en aktivitet för alla i mentorskapsprogrammet där vi fick prova att lära oss dansa Newfoundländsk vals (typ wienervals) samt att de gjorde en alkoholfri screech-in för alla som var där. Jag kände dock inget behov av att pussa ytterligare fiskar, så jag stod över den. Känner lite att dessa mentor-events inte riktigt faller mig i smaken, de är lite för tillgjorda och mer anpassade för de många asiater som är här – jag såg att de hade väldigt roligt!
Själv börjar jag ha lite mer kontakt med folk härifrån och det tycker jag är kul! Vill ju helst inte leva i en utbytesbubbla och bara umgås med andra utbytesstudenter under mitt år här. Däremot kan det hända att jag kommer prata lite konstig engelska efterråt – men det kan jag leva med! 😛

Nåja, efter en backe kommer en kulle, och jag var alldeles för trött efter festande och rugby för att orka ut ytterligare en kväll, så jag drog hem och slocknade vid halv tolv, haha. Började min söndag med ett RPM-pass (typ spinning) med Caitlyn som till min stora förvåning inte gjorde mig glad som kondisträning brukar! När träning inte får mig att bli glad är något riktigt fel, så jag gjorde äntligen slag i saken: for till flygplatsen och hyrde en bil. Körde runt hela eftermiddagen och njöt av friheten. ♥

2014-10-26 13.02.06

Jag har haft bilen hela veckan nu och vet att jag måste börja ta tag i att skaffa en nästa vecka: frihetskänslan är enorm och även om min beslutsamhet är stor så tvivlar jag på att jag lyckats plocka ihop mig själv på det vis jag ändå gjort den här veckan, om det inte vore för bilen. 🙂 Jag har tränat när jag velat och inte för att jag råkat vara på rätt ställe och bussen har konstiga tider, jag har kunnat variera mina studieplatser, provat en Pumpkin Spice Latte på Starbucks (den var vidrig) och handlat organisationsgrejer till rummet och badrummet – lycka!
Jag har också skrivit ett mindre lyckat prov – det är svårt att koncentrera sig på plugg när man är nere och jobbiga tankar flyger på en så fort man sitter still. Som tur är har jag förstående lärare och systemet är inte lika fixerat mot individuell modifiering som hemma, så det är inte end of ze world.

Jag avslutar med ett snacks-tips inför halloween som jag sett lite överallt på internet nu under oktober. Bananer, chokladdroppar, clementiner och selleri tydligen! 🙂 Happy Halloween!

2014-10-27 13.54.58

Ändrade planer

Morsning korsning i snön. Till min stora lycka ligger snön ännu kvar trots att termometern stod på 0.6 grader imorse, och dessutom skiner solen idag. 🙂

Idag var det meningen att vi skulle köra squash igen, men matförgiftning satte tyvärr stopp för det och jag fick köra ensam istället. Eftersom jag ändå var uppe och igång när jag fick veta det så drog jag iallafall till gymmet och körde ett hederligt löp&styrkepass, måste säga att det kändes fett bra att springa igen! Jag har inte gjort det ordentligt sedan jag sprang de där 7km utomhus i oktober eftersom annat kommit i vägen, men jag insåg under dagens 4km att jag verkligen njuter av att springa, bara för dess egen skull! Det finns en frihet i att kunna röra sig och ta ut sig bara ”för att” i löpningen, bara springa och känna kroppen göra som man vill…

När jag lugnat ner mig från den lilla endorfintrip jag fick av löpningen gick jag till gymmet och ”discogymmade” lite, hehe. I mitt fall betydde det idag en helvetiskt jobbig planka med knäuppdrag x10/ben x3, följt av dips, bicepcurls och axelpress. Har ju knappt gymmat på sista tiden så kände att jag ville köra lite överkropp, i motsats till all dans och squash (cardio). Det var härligt! Kändes najs att jag fortfarande klarade 10 dips, även om jag i tredje settet fick erkänna mig ”otränad” och nöja mig med fem. 🙂

(Vadå höga krav på sig själv liksom? Långt ifrån alla kan göra ens 1 dip! Men om man tävlar med sig själv så blir det så.) [Bilden lånad från Muscles.se – länk på bilden.]

Nu ska jag hämta påtår på min kaffe och fortsätta jobba med mina inlämningar, gårdagen var ju inte sådär våldsamt produktiv precis… 😉 Hörs senare!

En sten har fallit…

…från mina axlar!

Tentan är bortgjord och det kändes som om den gick okej, och allt är i ordning inför danskurserna som ska börja nästa vecka. Jag har fått en stor nybörjarkurs att ta hand om, det ska bli så roligt! 😀

Nu ska jag utnyttja min frihet till en liten shoppingtur ut till Storheden samt kanske ett möbelvaruhusbesök innan det blir kräftskiva med vännerna ikväll! 😀

Jag är så glad och lätt om hjärtat!

20120830-140555.jpg

Politiskt korrekt – mina tankar

Jag jag följer inte tidningarna eller TV-nyheterna slaviskt, men då och då kastar jag ett getöga på de största tidningarna för att se vad de skriver om och vad som sker. Läser lite här och lite där, men fastnar ofta för debattartiklar då jag finner det intressant att se hur folk resonerar och tänker i vissa ämnen. Ibland sker då, som nu, att jag känner ett stort behov att skrika rakt ut. Att ruska om författarna ordentligt och säga åt dem ”Tänk efter människa, innan du skriver saker!”.

Det finns många saker här i livet, samhället och på jorden över huvud taget som jag stör mig på. Många saker som gör mig upprörd och ledsen och som jag skulle vilja var på ett annat sätt en de är. Men om jag ska hålla mig till I-landsproblem och sånt som gör mig oroad över intelligensen hos folk i allmänhet, ja då hamnar nog politisk korrekthet högst upp.

Jag har just läst en artikel på DN’s hemsida, där en debattör beskriver sin ångest över att politisk korrekthet inte längre ses som en bra sak och över att ”högerextremismen” tar stora steg framåt i många länders politik. Det senare tänker jag inte skriva om eller kommentera nu, då det är den politiska korrektheten som gjort mig upprörd idag.

Hon jämför högerns frammarsch och PK’ns popularitetsdal med tiden före andra världskriget, och beskriver på ett väldigt känslosamt och effektivt sätt hur detta skrämmer henne. ”Tänk efter människa!” vill jag ropa.
Vad är PK, och varför ska vi värna om det? PK är någon slags flummig medelväg man ska hålla i konversationer och åsikter så att man inte stöter sig med någon förutom de, som genom majoritetsbeslut, redan pekats ut som ”avstickande” i sina åsikter. De som inte håller med ”den stora massan” kan man se ned på och säga att de tycker fel eller att de är någontingistiska, anti-vad-det-nu-kan-vara och liknande epitet.

Politiskt korrekt är enligt mig ett idiotiskt sätt att förhålla sig till saker, och en dålig sak att uppmuntra. Det vi i själva verket uppmuntrar är ju isåfall att folk ska sluta tänka själva, att bara de åsikter som ”alla” är överens om är ”okej att ha”. Genom att verka för PK, verkar vi för något som på engelska kan uttryckas som mob-rule. Det betyder att majoritetens röst får bestämma vad vi ska tycka, vad som är rätt. Jag har mina egna åsikter, och även om de inte stämmer överens med dina, så skulle jag för allt i världen inte vilja ta ifrån dig rätten till dina åsikter.

Den största oenighet jag har med folk som uppmuntrar till PK är dock en annan. Det är den förbannade, ursäkta att jag svär, hög med skuldkänslor som ska prackas på oss som inte vill vara eller tycka PK. Detta att vi är elaka och okänsliga människor som inte bryr oss om andras känslor eller åsikter eller situationer bara för att vi inte ber om ursäkt för vad vi säger och tycker.

Jag bryr mig. Jag har medkänsla. Jag vill hjälpa. Men jag vägrar nedvärdera mig själv, mina åsikter och mina logiska resonemang för att genom någon magisk medelväg uttrycka mig på ett sätt som gör att ingen i hela världen känner sig stött. Om jag skämtar så är det just det. Ett skämt. Jag menar det inte på riktigt, och den enda anledningen till att jag sa det var för nöjets skull, inte för att uttrycka hat eller överlägsenhet.

PK är en riktig sörja. Så fort man börjar sylta in sig så sitter man fast. För det går inte att prata utan att möjligen stöta sig med någon. Det enda sätt man kan uppnå det är genom att vara tyst.

Politisk korrekthet är baserat på känslor istället för reson och logik, och en sorts naiv tro att världen i stort är precis som i Sverige. Jag har bott utomlands i ett väldigt annorlunda land. Sverige har kommit långt i många delar av social utveckling: jämställdhet mellan könen, uttrycks- och åsiktsfrihet, tolerans mot olika sexuella läggningar för att nämna några.
Det finns länder i världen där de utför dödsstraff för homosexualitet och utfärdar 80 piskrapp på kvinnor som blir våldtagna därför att de inte hade 5 män som såg det och kan vittna att det var en våldtäkt. Världen fungerar inte som Sverige. Lagsystemen är ofta korrupta.

Ni som förespråkar PK, tänk på det. Människor med annorlunda bakgrund har annorlunda tankesätt och annorlunda åsikter. De vågar öppna munnen om de känner sig ”förfördelade” av våra lagar och traditioner. Vi kan inte fortsätta skuldbelägga oss själva för att vi (med våra lagar, våra traditioner, i vårat land) råkat stöta oss med någon som flyttar hit utifrån. Vi kan inte fortsätta skuldbelägga den våldtagna kvinnan för att hon hade kort kjol, den knivhuggna mannen för att han promenerade på fel gata enligt MC-gängets regler. Ju mer vi ger desto mer kommer de som vill att ta. Att vara PK fungerar inte i de situationerna därför att till slut kommer vi då att be om ursäkt för att vi lever.

Jag tänker inte be om ursäkt. För mig är mitt liv värt mest, precis som ditt är för dig. Jag vill leva det livet fritt, utan rädsla och utan att ges någon form av kollektiv skuld för att jag har egna åsikter.
Olika åsikter föder intressant diskussion och möjlighet till utveckling för alla, men inte om den ena parten ständigt ber om ursäkt och frågar den andre om den eller den åsikten är ”okej”. Då finns ingen diskussion, bara en sned maktförskjutning skapad av skuld. Därför är jag emot PK.